New Blog!!

Nu hörni har jag skapat en ny blogg där jag kommer hålla till och skriva om sånt som intresserar mig och min vardag. Titta in där då och då vettja! ;)
www.ellinorkristina.blogg.se
💕

I'm Surprised

Jag gick in på bloggen bara för att kolla om jag fortfarande har några läsare och såg att folk fortfarande tittar in här även fast jag inte skriver något. Jag är chockad! Tack verkligen för att ni fortsätter komma hit och se om jag uppdaterat! Jag har funderat lite på att starta upp en ny blogg för jag saknar lite att skriva och så. Kanske ni är nyfikna på att veta vad jag gör på dagarna när jag inte går i skolan. Jag ska hitta på ett bloggnamn så skriver jag här när allt är klart.
Kram
 

It's Friday

Hey guys! Idag är det Lucia, så kl. 7 imorse väckte pappa mig och jag gick ner och tittade på Lucia på teven. Så fint det var! Älskar verkligen juletider, och att det inte har snöat är ett stort plus för då behöver man inte klampa runt med stora vinterkängor utomhus. 
 
Idag gick jag ut och motionerade med pappa. Det var en solig och härlig dag så det var underbart att komma ut i det fina vädret. Efter en timmes gående kom jag hem och då stressfixade jag mig snabbt så att jag skulle hinna med en buss, eftersom jag skulle till Täby Centrum och träffa Isabelle. Där köpte vi biobiljetter till The Hobbit som hon, jag & Disa ska se på ikväll. Ska bli hur mysigt som helst! Det var sådana enkla saker som man tar för givet bara, som jag längtade efter när jag var i USA. Och tack vare den upplevelsen tar jag verkligen vara på de stunderna för jag vet hur mycket de betyder för mig. Är så otroligt glad att få vara med mina vänner igen!
 
En annan bra sak är att min bror kommer hem från GMU idag. Han är med i försvarsmakten och jobbar i veckorna, så vi ses på helgerna bara. Ska bli mysigt att ha fullt hus igen.
 
Jag funderar på att skaffa en annan blogg då denna blogg heter Ellinor I USA och handlar ju om när jag var i USA. Nu är jag hemma igen och funderar lite på om jag ska byta, vad tycker ni?
 
 

December

Hejsan! Den senaste veckan har varit väldigt avslappnad, som vanligt. Jag har letat efter jobb, varit till arbetsförmedlingen, vilket jag förövrigt ångrar djupt. Kände att det var alldeles för tidigt för mig att gå dit och jag vill inte hamna där igen. Jag har även pluggat lite mer i min mattebok och har planerat med min gamla mentor att vi ska strukturera upp ett schema för mig nästa termin då jag ska försöka plugga ikapp lite och förbereda mig inför gymnasiet. Då kommer jag kunna en del och det kommer gå enklare för mig. 

Har hela dagen idag tittat på Nelson Mandelas minnesceremoni. Väldigt fint var det och jag älskar verkligen stämningen mellan det sydafrikanska folket. Hur de håller ihop och glädjs av minnet av Mandela.
En rolig sak jag märkte var att SVT tog upp två av mina tweets under livesändningen om Mandela. Jag såg mitt Twitternamn där, haha fatta vad chockad jag vart!! 

Hoppas ni har det bra alla vänner och jag vill ge en extra hälsning till alla utbytisar i USA. Nu till juletider kan det vara jobbigt att vara långt ifrån hemma så jag ger er en extra tanke <3

Lite bilder från senaste tiden
Jag var på invigningen av biografen Täby där Felix Härngren även var och inveg.

Julbord med släkten 
Matte

Hundvakt
Snö


Seg Tisdag

Hej på er! Solen har gått ner och det är alldeles kolsvart utanför fönstret. Hatar att dagarna är så korta på vintern. Man blir ju typ deprimerad. Hur som helst. Idag ställde jag klockan på 7.00 för jag ville gå upp och se på julkalendern. Det är sjukt svårt för mig att gå upp 7. Jag tror det är för att jag inte har något planerat att jag har någon röst som säger, gå och lägg dig igen. Men jag avskyr att sova länge, och ändå gör jag det. Tror jag borde gå och lägga mig tidigare, hehe. Anyway, efter julkalendern gick jag och sov igen, så jäkla lat som jag är. Sen vaknade jag runt 10 igen och segade. Jag bestämde mig för att baka så jag gick ner till affären och köpte socker eftersom vi inte hade det. Sedan bakade jag till några riktigt smaskiga kärleksmums. När dom var klara gick jag och såg på Camilla Läckbergs kriminalare som heter Stenhuggaren. 
 
Som ni ser har jag latat mig rejält idag. Ikväll ska jag till Åva Gymnasium på öppet hus. Jag vet redan vart jag vill börja till hösten och det är inte på Åva, men jag känner att jag vill se hur den skolan är ändå för jag har inte varit dit. Min vän Josefine går där också och hon ska vara guide där så förhoppningsvis träffar jag henne där! :D
Ha det bra, kram :)
Visar bild.JPG

One month later

Hejsan!
Nu har en månad gått sedan jag kom hem till Sverige och jag avbröt mitt liv i USA, och jag är fortfarande otroligt glad över att ha tagit beslutet att åka hem. Den senaste månaden har jag varit väldigt lat faktiskt. På två veckor hann jag börja se på en TV-serie och se 7 säsonger varav varje säsong hade drygt 24 avsnitt. Jag njöt av ledigheten och att bara kunna slappa mig. Men efter ett tag blir det ju lite tröttsamt att sova länge på dagarna och bara stanna inne i huset när alla andra har rutiner och är med vänner i skolan. Så nu försöker jag väl hålla igång och göra saker.
 
Jag har gått till kanske 11 cafeér och lämnat in CVn, och därefter mejlat till några företag. Jag har julstädat huset, julpyntat och fixat, umgåtts med vänner på eftermiddagarna och varit hundvakt. Men idag saknade jag att lära mig saker i skolan otroligt mycket. Jag ville sitta i ett klassrum och lära mig. Så jag tog saken i egna händer, gick till biblioteket och lånade en mattebok som jag ska jobba i detta år. Om jag fokuserar så mycket jag kan på ett ämne så kommer jag ju ha otroligt lätt för det sedan när jag börjar gymnasiet till hösten. Funderar på att låna historieböcker, ekonomiböcker eller något annat ämne i skolan. Vill verkligen lära mig saker!
 
Hur som helst så hör ni på vad jag har att säga att jag inte haft för mig så väldans mycket här i Sverige. Dagarna går och för varje dag är jag ett steg borta från mitt liv i USA. Tanken känns så himla underlig. Det går inte att förstå känslan förrän man varit med om det, men det är så sjukt konstigt att minnas allt jag var med om i livet i USA, men att jag är tillbaka i Sverige och lever mitt gamla liv här. När jag tittar på gamla bilder från USA känns det som jag är där och det är så himla skumt! 
 
Tack vare USA är jag så otroligt tacksam för vad jag har här iallafall och jag tar vara på varenda stund jag har med mina nära & kära. Jag älskar den här årstiden speciellt, med julstjärnor, presenter, tomtelatte på espresso house, alla dekorationer som hänger inne i Stockholm, att dra på sig varma uggs och tjocka jackor, den friska luften och julruset i alla butiker. Självklart är det tråkigt att jag inte var med och upplevde julen i USA, men jag är så himla glad att få fira julen i landet jag älskar med min familj. Jag älskar att vara ute i den minusgradiga kylan och sedan komma in till ett varmt hus och dricka en varm kopp kaffe. Den där känslan när man känner tårna som börjar tina upp igen. Allt detta vill jag uppleva i Sverige och ingen annanstans just nu. 
 
Je ne sais pas
Ellmania
snow | Tumblr
nightmare
espresso house
Hot choclate
nightmare
nightmare
November. | via Tumblr
Uɴɪᴠᴇʀsᴇ ᴏғ Lᴜxᴜʀʏ
Uɴɪᴠᴇʀsᴇ
<3
Till er utbytesstudenter, vill bara förmedla att det inte har snöat här i Sverige än!!

And Now What?

Hur ska du göra i Sverige nu? Ska du börja gymnasiet?
 
Svar: Hej! Jag hade ju gått ur 9an när jag åkte till USA så jag hade inte riktigt någon plats på ett gymnsium. Därför är det svårt att komma in i ett gymnasium bara sådär nu, speciellt på den skolan jag vill gå på och på den linjen jag är intresserad av. Plus att dom redan har gått i tre månader så jag har ju missat en del vilket skulle betyda att jag måste jobba ikapp mig. Därför ska jag bara ta det lugnt det här året, försöka jobba & tjäna pengar & så.

My Last Days In The United States Of America

Jag har fått en massa kommentarer och mejl av människor som förstår mitt beslut och stöttar mig. Tack! Det stärker mig så oerhört mycket och gör mig bara så himla glad. Bara så små ord kan göra så mycket! 
 
Jag tänkte berätta om vad jag gjorde mina sista dagar jag spenderade i USA. Jag utnyttjade faktiskt de allra sista dagarna tll fullo och försökte få ut så mycket av den amerikanska kulturen. 
 
När mina värdföräldrar visste om att jag skulle hem och allt var klart så bestämde jag mig för att berätta för mina amerikanska vänner. Och Gud så glad jag var att ha dom där! Dom var så snälla. Min kompis Ana bjöd med mig hem efter skolan på fredagen, som även var min sista dag i skolan. Där flummade vi bara & hade kul. Min svenska kompis Amanda var med också. Sedan åkte vi till Tony's, en amerikansk pizza restaurang där vi åt middag. Gud så gott det var! Kommer sakna de där maffiga restaurangerna när potionerna typ är gjorda för två och man får dricka hur mycket läsk man vill. Vi satt där och käkade och pratade tills klockan blev 6.45. Då körde vi vidare till skolan där vi skulle gå på mitt allra sista footballgame. Det var väldigt kallt den kvällen och mina tår frös till is nästan. Men jag njöt av att vara där. Jag stötte på kompisar hela tiden som jag sa hejdå till. Det kändes sorgligt men ändå var jag så taggad på att få åka hem. 
Jag och älskade Ana
Jag och min bästa svenne <3
 
lördagen slappade jag och min värdfamilj hemma hela dagen. Det var mysigt att bara ta det lugnt eftersom under hela veckorna så jobbar ju föräldrarna och barnen går i skolan så helgerna är mest till för att slappa lixom.
Så vi var inne och tog det lugnt, såg på filmer, myste med husdjuren och jag drogade kaffe & the.
 
Söndagen åkte vi till kyrkan på morgonen. Där bjöd dom alltid på godsaker. Allt från donuts, till jordgubbar, kakor, kaffe, saft, the, juice och massa andra gottisar. Jag smaskade i mig massa saker eftersom jag ville passa på när det var min sista söndag i kyrkis. Efter kyrkan åkte jag, min värdmamma och min värdsyster till Walmart där jag skulle köpa en extra resväska. (Hehe har ju köpt en del saker här så allt fick inte plats i en). Efter det var jag hemma hela dagen igen och slappade & chillade. Som sagt är det ju inte så lätt att ta sig till ställen och jag hade ocksp fullt upp med att packa alla mina saker. Resten av dagen såg vi på fotboll, tog det lugnt, åt chilli som min älskade värdpappa Ken lagade till middag och sedan på kvällen grillade vi smores som ett hejdåbonfire för mig. Det var jättemysigt att bara vara, mysa med uggs, mjukisar och med de vackra träden i trädgården  vars blad som byter färg till alla färger. Älskade faktiskt Amerika i höstetider.
tittar på resväskor
Mys med katten
Chillimiddag framför teven
 
Bonfire
 
På måndagen jobbade ju hela familjen eller var i skolan så jag var ensam hemma hela dagen. Jag skypeade lite med människorna hemma. Fast bara familjen(berättade förövrigt inte för en enda kompis hemma i Sverige att jag åkte hem, skulle vara en överraskning) skypade jag med dock. Jag typ spelade Candy Crush, packade, sov, var med djuren och fördrev tiden. På kvällen sedan skulle mitt allra sista Small Group Meeting vara och jag skulle säga hejdå till mina kära vänner. Vi åt glass med massa choklad, bananer, jordgubbar, grädde & chokladsås - massa gottissaker, mumms!!!! Vi lärde oss där om Nya Testamentet men det mesta jag kunde tänka på var att jag dagen efter skulle lämna detta liv & åka hem till mitt gamla liv. 
yumm!
 
tisdagen var jag typ astaggad. Var ensam hemma denna dag också. Sedan strax efter två plingade det på dörren och älskade Devon, min kära amerikanare, överraskade mig. Hon sa att jag skulle ta på mig skorna och hänga med henne för hon ville att jag skulle smaka på amerika på en dag. Så hon hade köpt applecider  från starbucks till mig vilket är en amerikansk sak. Det är en slags varm äppelsaft med kanel i. Det smaakade faktiskt väldigt gott & sött! Hon tog mig till Tacobell och gav mig den populäraste måltiden där. Efter det tog hon mig till Chick-Fil-A där hon bjöd på friterad kyckling som vi doppade i lite goda såser. Mumms alltså! Sen gav hon mig en riktig gräddig choklad milkshake också. Åh vad jag älskar den där bruden! Saknar henne så himla mycket :( Sen skjutsade hon mig hem och jag gav henne  Marabou choklad så hon kunde få smaka på svensk kultur också! Sedan drog hon & vi sa hejdå. jag stod vid dörren och vinkade tills hon kört iväg....
Applecider
Tacobell
Chick-Fil-A <3 <3
Maffiga milkshakes <3
Bästa amerikanaren - Devon <3
Us 2
 
På kvällen sedan kl 6.30 begav sig jag och min värdfamilj mot Washington för att ha min allra sista amerikanska middag. Vi slog på stort och åkte till ett ställe där Redskins spelare kommer till på tisdagar. Där beställde vi friterade saltgurkor som vi doppade i någon maffig sås. Annorlunda men smakade väldigt gott´förvånansvärt! Sedan beställde jag en stor kaloririk hamburgare för att det är så amerikanskt och jag ville ju ta vara på det när jag var där. Sedan gick vi till football spelarna och frågade om vi kunde ta bilder med dom. Lite coolt! :D
Hamburgare
Friterad saltgurka
Lexi, Jag, Kelsie
Redskins player
 
 
Efter detta begav vi oss mot flygplatsen där jag skulle checka in mina väskor. Jag och familjen Kocher flummade runt på flygplatsen. jag lärde dom prata lite svenska ord och sen drev vi med lite personal, hehe lite kul! Vi drog runt på mina två tunga väskor som var på gränsen till övevikt och hittade till dit mina väskor skulle checkas in. Allt gick fort och efter detta var det dags att säga hejdå. Vi sa alla en prayer och dom önskade mig en safe flight. Jag var redo att lämna amerikansk mark och sikta mot Europa.
My & my wonderful hostfamily. I will never forget you guys and I'm so thankful you brought me into your family and welcomed me with all yyour heart. Thank you for everything you did. I can't tell how thankful I am <3
 
 

Hur Gick Jag Till Väga?

Hej på er!
Jag fick en fråga om hur allt gick till från att jag bestämt mig att jag ville åka hem. Jag tänkte därför skriva ut hur det gick till.
 
Först och främst pratade jag med min pappa. Vi satt typ hela dagen och pratade om det och att det bästa nog är att jag kommer hem. Så han skrev ett mejl och skickade till EF i Stockholm där han sa att jag ville åka hem. EF i Stockholm kontaktade EF i Boston som dagen efter ringde till mig. Dom pratade med mig och frågade om det finns någonting som kan få mig att stanna lite ytterligare eller om jag är helt övertygad om att jag vill hem. Jag sa att jag har kämpat ett bra tag & att detta är det bästa för mig. Så då sa dom att jag behöver berätta för min värdfamilj. Så på kvällen satte jag mig ned med min värdmamma och berättade om att jag hade mycket hemlängtan och att jag ville hem. Hon var så otroligt förstående och blev inte ett dugg uprörd. Hon stöttade mitt val och senare på kvällen pratade vi med min värdpappa också. Han var väldigt förstående också. Detta gjorde allt mycket lättare för mig också så jag kunde vara glad resten av min tid i USA. 
 
Sedan frågade EF mig om jag hade något önskedatum om när jag ville hem. Jag sa så snart som möjligt men jag ville ha ett sista Small Group Meeting på måndagen & säga hejdå till Mrs. Fraga & alla vänner jag fått. Så jag valde då tisdagen den 29 oktober. Sedan fixade dom flygbiljetter och allt var fixat. 
 
Jag fick också en fråga som var om jag får pengarna tillbaka från EF. Svaret på det är nej. Man får inte pengarna tillbaka eftersom det är mitt val och jag river ju ett kontrakt själv. Då får jag ju inte pengarna tillbaka. Självklart är det surt att betala en sådan otroligt hög summa som man sedan inte utnyttjar till fullo. Men jag utnyttjade tiden i tre månader och försökte njuta av varenda positivt moment. Så självklart ångrar jag verkligen inte att jag åkte som utbytesstudent. Ja vi slösade en massa pengar men jag har fått så mycket ut av de här månaderna och jag är så jäkla glad att jag provade på och verkligen försökte. Och att få chansen att åka till USA och uppleva sådant här är inte självklart. Jag fick lixom uppleva high school, homegames, footballplayers, Macy's, Tacobell, köra bil till andra sidan parkeringen, New York, Boston, Washington D.C., Baseballgame, Amerikansk kyrka, Football på söndagar framför teven, en annan kultur. Detta var min dröm och jag är så jäkla glad att jag fick göra det här. Men som sagt går hälsa före allt och mår man inte bra så ska man inte göra det. Varför göra något som bara för en olycklig? Då njuter man ju inte av det till fullo.
 
Judith Grahn -
 

I Don't See Myself As A Looser. I See Myself As A Winner Who Tries Different Directions.

Hej alla trogna läsare som funnits här och följt mitt äventyr ända sen början men även er som nyligen hittat hit. Jag har nu lite chockerande nyheter att komma med. Ni får välja själva hur ni vill ta nyheterna, om ni förstår mig och min situation eller om ni väljer att gå emot mig. 
 
I min blogg har jag skrivit ut mycket om hur bra jag har haft det & lagt ut alla upplevelser jag fått vara med om. Och tro mig, jag är så otroligt glad och tacksam att jag fått den här chansen att åka till USA och uppleva så mycket av den amerikanska livsstilen. Men mitt i allt detta har mycket negativt uppstått också. Jag valde att inte skriva ut allt det känslomässiga, allt det otroligt jobbiga som faktiskt hände. Jag valde själv att hålla allt inom mig och inte berätta för någon. Varför? Ja, kanske för att jag tänkte att det är sånt man ska klara av att hantera som utbytesstudent. Eller för att jag var rädd att amerikanarna läste vad jag skrev. Det jag minst av allt ville var ju att såra någon. Därför valde jag själv att ta ut allt positivt och endast skriva om de roliga saker jag var med om.
 
På grund av att jag höll allting inom mig så blev det väl för mycket till slut. Det var otroligt mycket som hände med min värdfamilj och jag älskade mina syskon. Dock fungerade helt enkelt inte kemin med mig och min familj jag hade. Jag trodde att det skulle bli bättre om jag bytte värdfamilj. Och min nya familj var helt perfekt. Jag vaknade på morgonen och var inte orolig utan glad av att spendera ännu en dag med dom. Men som en utbytesstudent så behöver inte det heller handla om att man har det bra hemma eller om man har kompisar. För tro mig, jag fick kompisar som verkligen stöttade mig igenom allt det hårda och allt jag fick stå ut med. Jag hade min nya värdfamilj som var så kärvänliga och så otroligt snälla. Jag kunde prata med dom om hur det är att vara här och hur allt var i min gamla värdfamilj. Men trots att jag hade det bra på den sociala fronten så mådde jag inte bra. Och jag hade inte gjort det sen jag kom dit. Tänker jag efter så har jag haft hemlängtan ända sen skolan började. Varje vardag var jag deprimerad. Jag gick in i mig själv, försökte sova så länge jag kunde, slängde på mig kläder som såg bekväma ut och gick osminkad till skolan. Och sen låg jag faktiskt i sängen runt 7.30 varje kväll. Jag var deprimerad, dock tänkte jag ju inte på det då. Men jag ville sova för att jag skulle kunna stänga av hjärnan och vara borta från deprissionen jag hade när jag var vaken. Sen när klockan ringde på morgonen så fick jag inte känslan som jag fick när alarmet ringde när jag fortfarande bodde i Sverige. Här i USA var det något helt annat. En känsla som gav mig rysningar. Detta kände jag varje dag i skolan. Den enda dag jag verkligen tyckte om var lördagar för då brukade jag hitta på saker. På söndagar var jag deprimerad för jag visste att dagen efter skulle skolan börja igen. 
 
Jag som trodde att denna känsla skulle försvinna även om hemmasituationen var bra. Så jag bytte ju värdfamilj men inget förbättrades. Jag var glad att jag fick stanna hemma från skolan första fredagen hos min värdfamilj. Sen blev jag sjuk och jag försökte stanna hemma på måndagen. Jag ville inte till skolan. Jag ville bara sova. Och vad var det som var problem med skolan då? Ja, jag försöker fortfarande lista ut vad det var som gjorde mig ledsen. Annorlunda visste jag att det skulle vara. Men jag antar att det var alldeles för annorlunda. Jag ville ha mina vänner jag kände innifrån och ut. Jag ville ha lärarna jag kunde prata och förstå helt. Jag ville kunna reflektera och skriva på det språk jag kan och jag ville bara känna mig hemma. Varje gång jag fick ett papper jag skulle skriva på och det stod "Parent/Guardian signature" så visste jag att det skulle vara från min Guardian. Och jag gillade inte det faktum att det inte var min riktiga parent utan en annan människa, en guardian som skulle skriva på. Konstigt tänk men så kände jag. 
 
Varje gång jag pratade med min mamma hemma i Sverige i telefon sa jag, "Jag vill hem". Hon försökte pusha mig att stanna varje gång och jag gjorde det. När jag bytte värdfamilj ville jag hem men valde att försöka och stanna och ge den nya familjen en chans. Och det gjorde jag. I 2 och en halv vecka var jag där. Men på måndagen för två veckor sedan idag var jag ensam hemma från skolan, jag var sjuk och hade bestämt mig att jag var seriös med att åka hem. Jag pratade med pappa och sa att jag klarar inte det här längre. Mamma försökte ju få mig att stanna, vilket jag förstår varför. Jag menar, det är ju en sådan otrolig upplevelse. Men jag kände att jag har upplevt tillräkligt, men nu vill jag hem. Dit jag inte behöver tänka på om jag gör rätt eller fel, tänka på var jag ska lägga kläderna, får jag äta det här?, får jag åka hit?. Dit jag kan beté mig som jag är och bara slå dörren igen bakom mig om jag är ledsen. Jag behövde känna mig hemma och inte som en gäst längre. Så jag tog helt enkelt beslutet att avbryta mitt liv som en utbytesstudent och åka hem igen. Så i Onsdags 5.35 på kvällen landade mitt plan i Sverige och jag steg ut på svensk mark efter 3 månader. 
 
Jag är otroligt glad att jag är hemma igen och jag ser inte det här som en stor chans jag missar. Jag har upplevt så otroligt mycket på 3 månader och är så jävla stolt över mig själv för allt jag lyckats åstadkomma. Jag har tagit mig igenom de värsta skoldagarna där jag inte kände någon i skolan, till de svåraste samtalen, till att lära känna nya människor och till att acceptera en helt ny kultur. Nu har jag gjort det här och siktar mot nya mål i livet. Ska ta tag i livet här hemma och försöka göra denna tid till den bästa. USA har en stor plats i mitt hjärta och livet i Virginia kommer jag aldrig glömma. Självklart kommer jag att hälsa på mina vänner jag lärt känna där men jag tror att livet som en utbytesstudent helt enkelt inte var något för mig. 
 
Tack för att ni följt min blogg såhär länge. Men här tar mitt USA äventyr slut.
 
 

Pictures


















Lite bilder från de senaste dagarna :)

A Couple Of Questions

Jag vet inte om du svarat på dessa frågor innan.. 

1. När skickade du in din fulla ansökan? 
2. När fick du veta var du hamnade? 
3. Vad är jobbigast med ditt utbytesår? 
4. Hade du någon aktivitet här i Sverige eller hur valde du vad du ville köra efter skolan i USA?

Svar: 1. Jag kommer inte riktigt när allt var klart men jag blev antagen till programmet i April 2012 och var klar med att skicka in alla dokument i September 2012 har jag för mig.
2. I Januari ringde EF & sa att jag fått placering i Virginia men det var inte förräns i mars som jag fick all information min värdfamilj & skola.
3. Det går inte riktigt att säga vad som är jobbigast. Allt är jobbigt. Att vara byta kultur. Att lära nya människor & inte ha någon vid sin sida men bara sigsjälv. Och sen att ha hemlängtan men man kan inte göra något åt det. Man får bara lära sig att leva med det. 
4. Förstår inte riktigt frågan men om du syftar på sporter så gjorde jag inte någon aktivitet i Sverige innan. Jag visste bara att jag ville pröva på en sport i skolan så jag tog den som verkade enklast- cross country. Dock var det inte så lätt, speciellt inte efter att komma in efter en månad i laget. Men man kom ju verkligen i shape & fick asbra kondition & mådde bra och så :)

Hoppas du blev nöjd med svaren. Kramis :)



Halloween

Lite mysiga bilder jag tog idag när vi gick i en halloweenaffär.










3 Months

Hej! Igår var det säsongens sista fotballgame & även min sista för den delen. Åkte dit med Ana & Amanda och var där med deras vänner. Det var svinkallt, även fast jag hade uggs, mössa, dubbla tjocktröjör så frös jag ihjäl. Men kul var det!. Sen skjutsade Amandas vänner hem mig igen & jag gick typ & la mig på direkten.



Vill också förmedla att jag nu varit här i 3 månader.

Frågor&Svar

Hej ellinor! jag har just fått reda på att jag ska åka till usa nästa år och håller på med alla papper o sånt :) vad skrev du i ditt personliga brev? och vad skickade du in för bilder? :) din blogg är så inspererande och det är en stor anledning till att jag tog beslutet att åka nästa år! <3 KRAM

Svar: Hejsan! Åh jag blir alltid lika glad när jag får sånna här kommentarer, tack! Vad roligt att du ska bli en utbytesstudent du med! Jag tror verkligen inte att du kommer ångra dig ;) Det personliga brevet behöver du verkligen inte oroa dig över. Bara skriv det du tänker på i stunden. Vem är du och vad gillar du att göra, hur är du som person, lite så. Bilderna tycker jag du ska vara kreativ med. T.ex jag tog en bild på mig från midsommarafton och berättade om den dagen, sen en bild när jag gjorde en konstig min för det är lite så jag är. Bara tänk på vem du är och vad du är för person och visa det i bilderna. Det kommer bli bra! Kanske om du gillar en sport, ta en bild när du utövar den sporten t.ex jag tog en bild när jag red för jag älskar att rida.
Åh så gullig du är så otroligt glad jag är att jag lyckas inspirera andra människor till att gå ut & göra detta äventyr. Det jag märkt nu efter att ha varit 3 månader i staterna är att jag har lärt känna mig själv mer. Från att gå till att tro att jag vet vem jag är, till att inte ha någon aning, till att lära känna mig själv på nytt & upptäcka nya saker om mig själv. Så jävla intressant nu när man märker efteråt hur mkt jag växt på så kort tid!



/

Hejsan! Jag är en 16årig tjej som den 24 Juli sa hejdå till familj & vänner för att begé mig över till landet i Väst och uppfylla min dröm. Nu bor jag med en värdfamilj i norra Virginia, går på Battlefield high school och får uppleva allt som har med High School spirit & göra. I min blogg kan ni läsa om mitt ettåriga liv här i USA. Hur jag hanterar hemlängtan, kulturkrockar, får vänner, går på fester, footballgames and God knows what more. Titta gärna hit igen och släng in en kommentar om ni har några frågor. Kramis :) Kontakt: [email protected]
RSS 2.0