Nu måste jag bara skriva ett inlägg om hur lycklig jag faktiskt är. Och ni som inte orkar läsa mitt känsloinlägg nu behöver verkligen inte. Jag vill tacka alla mina vänner för att de alltid finns där och för att faktiskt just jag har dem som vänner. Jag har förut bara tagit det för givet. Att man har familj och vänner. Att det bara är en självklar sak. Men jag har efter det som jag varit med om i mitt 15 åriga långa liv (hittils) börjat förstå att det inte är självklart. Flera människor mister sina nära och kära och jag har inte förstått hur snabbt det egentligen kan gå. Att imorgon kanske jag inte har en nära kvar. Och därför ska jag ta vara på all kärlek de ger mig. Jag ska också ge dom den kärlek jag har och ta vara på tiden som om den vore den sista. Jag har också lärt mig att det spelar ingen roll om man har 50 vänner eller 1. För hellre få nära vänner än flera bekanta. Jag vill rikta min kärlek mot all min släkt, min familj och mina vänner för att ni finns där än idag och stöttar mig. Ni anar inte hur stor del ni har i mitt hjärta och hur  lycklig jag är för att jag har er <3