Idag har jag köpt godis, städat rummet, målat naglarna, sagt hejdå till Isabelle & Disa, köpt några småprylar & packat mitt handbagage. Har ätit min sista lunch, sista middag, mina sista svenska jordgubbar & sett en sista gång på Allsång på Skansen. Nu är jag mer än redon att åka iväg till landet i väst. Ska ställa klockan på 3.30 inatt. Sedan åker jag hemifrån 4.30 för att försöka vara på flygplatsen till 5.00. Då har jag mycket tid på mig och det känns jätte skönt att inte behöva stressa då. Jag kanske bloggar en gång till innan jag åker, annars hörs vi helt enkelt när jag är i USA. (Måste bara tillägga att det känns jävligt coolt att kunna säga att "Imorgon är jag i USA")

Resväskan är nästan färdigpackad, endast toalettartiklar som ska packas men det är det sista som görs. Handbagaget är förberett & allt ligger på en helt OK vikt. Resväskan är på ungefär 20 kg & handbagaget är på 6 kg. Detta kommer funka. 

Känns väldigt skönt att vara klar med all packning. Imorgon har jag tid för att säga hejdå till min familj, mina bästa vänner, städa rummet, köpa det allra sista & bara leva som en svensk. 

Godmorgon! Idag ska jag & familjen åka till mormor & morfar och säga hejdå till dom. Usch, jag tycker inte om alla dessa adjön, även fast det är någonting som känns viktiga för mig, så tycker jag inte om dom. Jag hatar ogillar starkt den känslan som blåser upp som en storm i kroppen när jag vänt ryggen mot den person jag säger hejdå till. Och de där orden "ett år tills nästa gång" som sägs om och om i mitt huvud och tåren som tränger sig fram mellan ögonlocken. Naej.. Ellinor och adjön hör inte riktigt ihop.

Idag har den dagen kommit som jag i år och dar har gått och längtat efter. I drygt lite mer än ett år så har jag gått & tänkt "Jag ska vara en utbytesstudent nästa år" eller "Omg, det är bara 6 månader kvar" eller "Okej nu har jag endast 2 månader kvar av skolan sen 5 veckor tills jag åker". Men idag är det inte längre en sådan dag som man går och tänker "Jag åker till USA om några månader". Nej, idag kan man stryka alla dessa månader och dagar och istället säga - Jag flyttar till USA i övermorgon

Här är bilder på några saker jag köpt på senaste tiden men även fått i present som avskedspresent. Tips på saker att ta med sig i handbagaget :)

Idag har dagen spenderats med bästaste Disa. Runt 12.00 kom hon hem till mig. Vi pratade & catchade upp lite, so coozy. Sen drog vi ner till ett fik ganska nära mig där vi käkade en god lunch & fikade lite. Jätte mysigt var det, vi satt där i några timmar & bara snackade. Sen drog vi hem till mig, hämtade min cykel och cyklade runt här i Täby & tog bilder & filmade lite & hade bara en allmänt flummig dag. Kommerrr saaaaakna dig sååå mycket <3 <3

 

Nu har jag planerat för vad som ska göras de sista dagarna i Sverige. Endast 4 dagar kvar nu om man räknar bort Onsdag. Känns som att jag har lite resfeber & verkligheten börjar faktiskt komma ikapp. Sanningen på vad ett utbytesår egentligen är ligger precis framför mina fötter och jag har känslan av orolighet men samtidigt är jag exalterad. 

Lördag - Träffa Disa + packa.

Söndag - Träffa Josefine en sista gång & säga hejdå + packa.
Måndag - Träffa mormor & morfar och säga hejdå till dom + packa.

Tisdag - Köpa svenskt godis (det allra sista), säga hejdå till Isabelle & Disa + packa.

Hejsan! Igår träffade jag några från klassen. Vi var ute & flummade. Några badade i sjön typ 23.00 men jag skippade det haha. Det blev nog ett sista hejdå tror jag så det kändes sorligt, precis som alla andra hejdån. Men nåja.

 

Idag har jag tagit ut massa dollar så jag har pengar på mig när jag åker till USA. Jag har också stängt av mitt abonnemang här i Sverige & skaffat kontantkort istället så att jag har kvar mitt nummer när jag kommer hem. Och det känns lönlöst att betala för ett abonnemang jag inte ens kommer använda på ett år. 

 

Är nu hemma hos Jossan, vi ska cykla till affären & handla lunch och sen ska vi baka & bada i hennes pool! Myyyys :D

 

Godmorgon! Sitter i mitt rum& äter en skål med yoghurt. Igår hade jag ännu ett hejdå att säga. Och även fast man kanske inte tänker på det just i den stunden, när man säger hejdå, att detta är sista gången på ett år som man träffas, så kommer jag alltid på det efteråt. Jag & min barndomsvän Josefin fikade i stan igår vid kungsan. Vi satt där i flera timmar & bara pratade om allt som hänt. Så mysigt det var, och du ska veta Jossan att jag kommer sakna dig! Sen blev det kanske ett hastigt hejdå vid tunnelbanan men åh så sorgligt det kändes :(

 

På kvällen kom min andra kompis Josefine hem till mig. Vi åt middag, såg på PLL & hade bara mysigt. 

 

Idag ska jag packa nu på morgonen. Eller jag ska lägga fram allt på sängen & sedan börja fylla min resväska lite grann. Sedan ikväll ska jag träffa Issa, Disa & kanske några andra från klassen.

Så där ja. Då var det bara en vecka kvar. 7 dagar tills jag lämnar livet här. Jag vet inte hur alla andra utbytesstudenter känner just nu. Men jag känner mig väldigt nervös & stressad. Men sen sätter jag på en låt som typ handlar om USA & då blir jag as taggad. Alltså haha, det här är så jäkla jobbigt. Tror jag känner mig extra nervös också för jag inte börjat packa än & har saker kvar & göra.

Nu ska jag tanka mitt simkort jag fått från EF med pengar så det är klart. Sen ska jag betala lite skulder och sedan åka in till stan & köpa de sista sakerna. På Tisdag om en vecka kommer jag köpa det svenska godiset & det blir det allra sista som inhandlas. 

Idag ska jag träffa min barndomsvän Josefin en sista gång. Vi ska fika i stan & säga ett sista hejdå. :(

 

Snackar med Kylie varenda dag på facebook. Och nu skrev hon att tydligen så blev tryoutsen till volleyboll flyttade fram till Augusti. SÅ FÖRSTÅR NI VAD DETTA BETYDER? Jag kommer kunna göra tryouts för Volleyboll och förhoppningsvis kunna spela det första terminen. Jag är overjoyed right now!!! Sen sa hon också att hon träffade deras granne idag (Nikki) som är lika gammal som mig & hon ser fram emot att träffa mig & lära känna mig & hon skulle jätte gärna vilja bli min vän. & jag är så glad för redan nu, innan jag kommit till staterna, så har jag fått kontakter & det känns verkligen som att allt går så bra nu. Och så är det i livet. Det kommer komma tillfällen där allt bara går dåligt för en och man mår skit, men ge aldrig upp, för det kan inte vara dåligt förevigt!

 

Har varit med Isabelle & Disa hela dagen. Runt 10.00 kom Disa hem till mig & då käkade vi frukost tillsammans. Vi pratade ikapp varann om vad som hänt på senaste tiden & det var sååå mysigt. Sen runt 13.00 drog vi in till stan där vi träffade äälskade Isabelle. Vi tre muskitörer tog bussen till Fridhemsplan och gick sedan vilse men kom fram till någon konstig affär Isabelle ville till. Det var faktiskt mysigt att tralla runt i stan med dessa underbara varelser. Sedan var vi tvugna att använda oss av GPSen för att hitta rätt och kom fram till slussen där vi satte oss vid Waynes Coffee och satt där i typ 4 timmar och pratade om ALLT mellan himmel och jord. I LOVE THESE GIRLS <3 Vi drog hem runt 18.00 och köpte thaimat som smakade plast men vad gör det när man har bästa sällskapet? Sedan bara myste vi & fnittrade tills de behövde gå hem & nu är jag ensam här. 
Fällde några tårar idag när jag tänkte på att jag inte kommer kunna umgås med dessa filurer på ett helt år. :(

 

 

 

Tjena! Ikväll kommer jag ha en till avskedsmiddag med släkten från pappas sida. Kommer nog också vara jättesorligt & jag kommer känna tårarna krypa bakom ögonlocken igen. Men huvudsaken är att jag kan säga hejdå iallafall så att jag inte åker utan att ha sagt farväl. 

Idag ska jag ha en cozzy daayy & se på film, chilla, packa lite & planera. Här är det som fortfarande behövs göras :)

 

Få hem bilderna på familjen & vännerna
Lägg in pengar på ICA kortet 

Fixa alla viktiga papper till avresan
Ta ut 200 dollar
Tanka EFkortet med pengar
Säga upp svenskt abonnemang
Köp svenskt godis (djungelvrål, bilar, Marabou, Kexchoklad)

Godmorgon! Jag har fått mina flygbiljetter nu, känns så himla läskigt att verkligen se på det pappret som säger att jag en dag ska resa härifrån. Jag reser den 24e Juli till Island, där byter jag plan till Boston och sen hämtar EF oss utbytesstudenter på flygplatsen i Boston och åker vidare till Norwich.

Idag ska jag ha en avskedslunch med släktingarna från mammas sida. Känns så himla sorgligt. Jag kommer inte träffa dessa härliga människor på ett helt år. Och tanken av det får mig att skaka i benen. Men jag måste klara det. Med denna tids teknologiska saker som har uppfunnits så finns det ju faktiskt ett program som kallas skype där vi kan prata. Och då känns det lite bättre, eftersom jag kommer kunna prata med människorna här och se dom, samtidigt som jag är på andra sidan jordklotet.

Håller på att packa ihop alla mina grejer nu. Känns som att jag lagt lite saker på alla möjliga ställen i detta hus så jag får gå och leta i varje litet gömsle. Imorgon bitti åker jag hem. Känns väldigt sorgligt faktiskt. Det är ju trots allt typ sista gången på ett helt år som jag är här ute. Jag älskar verkligen den här naturen, att ha en egen tomt att gå ut på. Kunna cykla till affären & köpa en glass. Gå ut och jogga på morgonen i detta klimatet. Inte behöva sminka sig ihuvudtaget. Cykla ner till bryggan där jag kan sola och sedan ta ett dopp i havet om det blir för varmt. Ta båten och åka till en klippa någonstans där man kan ligga och steka hela dagen. Helt enkelt bara vara. Och jaa.. jag kommer som sagt sakna detta stället väldigt mycket!

 

En jättebra text som är skriven av en utbytesstudent om vad utbytesåret verkligen är. Läs den gärna :)

"Exchange is change. Rapid, brutal, beautiful, hurtful, colorful, amazing, unexpected, overwhelming and most of all constant change. Change in lifestyle, country, language, friends, parents, houses, school, simply everything. 

Exchange is realizing that everything they told you beforehand is wrong, but also right in a way. Exchange is understanding.

Exhange is learning to trust. Trust people, who, at first, are only names on a piece of paper, trust that they want the best for you, that they care. Trust, that you have strenght to endure a year on your own, endure a year of being apart from everything that mattered to you before. Tryst that you will have friends. Trust that everything's going to be alright. And it is seeing this trust being justified.

Exchange is going from thinking you know who you are, to having no idea who you are anymore to being someone new. But not entirely new. You are still the person you were before you jumped into that ice cold lake. You know how it feels like to be on your own. Away from home, with no one you really know. And you find out that you can actually do it.

Exchange is thinking. All the time. About everything. Thinking about those strange costumes, the strange food, the strange language. About why you're here and not back home. About how it's going to be like once you come back home. How that girl is going to react when you see her again. About who's hanging out where this weekend. At first who's invinting you at all. And in the end where you're supposed to go, when you're invited to ten different things. About how everybody at home is doing. About how stupid this whole time-zone thing is. Not only because of home, but also because the tv ads for shows keep confusing you. Thinking about what's right and what's wrong. About how stupid or rude just were to someone without meaning to be. About the point of all this. About the sense of life. about who you want to be, what you want to do. And about when that English essay is due, even though you're marks don't count. (Her vil jeg bare påpeke at i mitt tilfelle vil karakterene være avgjørende på om jeg får året godkjent og stipend eller ikke) About whether you should go home after school, or hang out at someone's place until midnight. Someone you didn't even know a few months ago. And about what the hell that guy just said.

Exchange is people. Those incredibly strange people, who look at you like you're an alien. Those people who are too afraid to talk to you. And those people who actually talk to you. Those people who know your name, even though you have never met them. Those people, who tell you who to stay away from. Those people who talk about you behind your back, those people who make fun of your country. All those people, who aren't whorth you giving a damn.Those people you ignore. And those people who invite you to their homes. Who keep you sane. Who become your friends.

Exchange is falling in love. With your new amazing, wild, beautiful country. And realising how much you love your home country.

Exchange is music. New music, weird music, cool music, music you will remember all your life as the soundtrack of your exchange. Music that will make you cry because all those lyrics express exactly how you feel, so far away. Music that will make you feel like you could take on the whole world. And it is music you make. With the most amazing musicians you've ever met. It is site reading a thousand pages just to be part of the school band.

Exchange is uncomfortable. It's feeling out of place, like a fifth wheel. It's talking to people you don't like. It's trying to be nice all the time. It's bugs.. and bears. It's cold, freezing cold. It's homesickness, it's awkward silence and its feeling guilty to because you didn't talk to someone at home. Or feeling guilty because you missed something because you were talking on Skype. 

Exchange is great. It's feeling the connection between you and your host parents grow.. It's knowing in which cupboard the peanut butter is. It's meeting people from all over the world. It's having a place to stay in almost every country of the world. It's getting ' new familie. One of them being a huge group of the most awesome teenagers in the world. It's cooking food from your home country and not messing up. It's seeing beautiful landscapes that you never knew existed.

Exchange is exchange students. The most amazing people in the whole wide world. Those people from everywhere who know exactly how you feel and thos epeople who become your absoulute best friends even though you only see most of them 3 og 4 times during your year. The people, who take almost and hour to say their final goodbyes to each other. Those people with the jackets full of pins. All over the world.

Exchange is frustrating. Things you can't do, things you don't understand. Things you say, that mean the exact opposite of what you meant to say. Or even worse... Exchange is nothing like you expected it to be, and everything you wanted it to be. Exchange is the best year of your life so far. Without a doubt. And at the same time it can be the worst. 

Exchange is something you will never forget, something that will always be a part of you. It is something no one back at home will ever truly understand. 

Exhange is growing up, realizing that everybody is the same, no matter where they're from. That there is great people and douche bags everywhere. And that it only depends on how good or bad your day is going to be. Or the whole year. And it is realizing that you can be on your own, that you are an indepentent person. Finally. And it's trying to explain that to your parents."

Exchange is not a year in your life. It's a life in one year.

Hello you guys! Imorse vaknade jag 6 på morgonen av att det kändes som att det kröp något på min hand. Så jag öppnade ögonen och vad får jag se? En jäkla myra som har klivit upp på min säng. Sen tittar jag ner på golvet och det kryllade typ av myror så jag väckte mamma så fick hon dammsuga upp dom och spreja massa medel, haha. Men snacka om läskigt va? 

Har fått reda på att jag åker till USA den 24e Juli nu så det känns faktiskt väldigt bra. Förut stod det mellan den 23 & 24 och att få veta att jag har en extra dag i Sverige känns härligt för nu har jag en mer dag att kunna planera & umgås med vänner & familj. 

Idag kommer brorsan ut hit så vi ska hämta honom vid affären om någon timme med flakmoppen. Sen händer väl inget. Ska umgås med familjen bara och ta det lugnt. 

Sitter nu helt död i mitt vardagsrum här i skärgården. Idag har jag stekt på rätt mycket i solen så jag har t.o.m brännt mig lite. Och jag tycker det är så läskigt att bränna sig med tanke på så många som struntar i att smörja in sig med solskyddsfaktor och får hudcancer. Det är så lätt att man tänker "Men jag bränner mig aldrig, jag är redan brun ändå" och skiter i att smörja in sig. Men tänk vad som skulle kunna hända egentligen. Bara att man solar lite för mycket och hela ens framtid blåser bort som vinden. Tänk att höra det där "du har bara 6 månader kvar" bara för att man struntade i att smörja in sig med solskyddsfaktor. Så snälla, för er egna skull, ta hand om er själva :)

Tiden går jäkligt fort by the way. Nu är det söndag kväll, och när som helst blir det onsdag & då drar jag hem. + att det då är 2 veckor kvar. CREAPY OR NOT?!