Har idag sagt hejdå till en av mina närmsta vänner, och svårt kan jag säga att det var. Vi möttes i Täby C där vi fikade & hade mysigt. Allt känns rätt dimmigt för hela tiden tänkte jag "detta är sista gången, detta är sista gången" men satt & pratade om allt. Sen när vi kom till den stund att vi skulle säga hejdå så brast det, jag kunde verkligen känna tårarna komma och vi båda stod där och snyftade medans vi kramades mitt i gången i Täby C.

Josefine, du har alltid funnits där & jag vet inte hur jag ska klara mig utan dig på ett helt år. Men eftersom våran vänskap är så stark så vet jag att när jag kommer tillbaka så kommer det kännas som om jag aldrig varit borta. <3
I'll see you soon then.