Idag är det 99 dagar kvar till avresedatumet. Känns så overkligt på något vis. Det var lixom ett år sen jag anmälde mig till detta. Då kändes det som en dröm. Det var så långt borta att jag inte tänkte på att det skulle vara verklighet en dag. Men när jag träffar människor som säger "Ellinor, det börjar närma sig" så blir jag livrädd. Men ändå inte livrädd utan också excited. Det går inte att beskriva känslorna. Jag är rädd för att jag inte vill stanna kvar där, att jag inte klarar att bo själv så jag flyttar hem till Sverige igen. Jag ska nog lyssna på min NO lärare som sa en sådan himla bra grej. Tänk inte på hur långt du har kvar utan hur långt du har gått. Att tänka på det sättet tror jag kommer hjälpa mig att inte få hemlängtan. Att tänka på hur långt jag har gått och att jag ska vara stolt över det!

BTW. Tänkte att ni kanske vill se hur mitt hus kommer se ut 
- Här är en bild på huset och min vmamma, vbror och vsyster :D