Har nu sagt hejdå till mina kusiner från mammas sida och mormor & morfar + mammas bästa kompis. Fick lite pepp, bidrag och fina brev av dom som skulle peppa mig under resan. Vi åt hamburgare till lunch eftersom det är typiskt amerikanskt och sedan till efterätt hade jag gjort en tårta. Hela tiden satt jag & tänkte på att "Snart ska vi säga hejdå, snart ska vi säga hejdå, detta är verkligen sista gången vi träffas" & när man tänker så så blir man oftast ledsen. När jag sen skulle säga hejdå så kände jag verkligen klumpen i halsen. Tårarna kröp bakom ögonlocken och försökte komma fram. Visst är det bara ett år tills vi ses igen. Men ett år är faktiskt ett bra tag, speciellt om man brukar ses någon gång varje månad. 

 

På söndag ska jag ha en avskedsmiddag med mina kusiner från pappas sida. Jag antar att det kommer vara lika svårt då.