Svar: Jag köpte storlek C5. Du kan köpa det i stort sett var som helst. På ICA, eller vilken livsmedelsbutik som helst. Fråga personalen så hjälper dom dig ;)

Godmorgon!
Mina kusiner är här ute så det har lixom varit fullt upp. När jag kommit hem från jobbet på dagarna så har vi lekt & umgåtts så jag har aldrig kunnat sätta mig vid datorn lixom. Imorgon kommer Disa ut hit, så det kommer verkligen bli asmysigt, på Söndag kommer sen Isabelle och sen åker de hem på Tisdag. På Tisdag kväll är det oxå grillkväll med personalen från jobbet så det är lite fullt upp. Lördag nästa vecka är min allra sista dag på jobbet, så jag längtar verkligen till sovmornarna och inte behöva ställa klockan och cykla iväg till jobbet även fast det är rätt kul att jobba. Sen åker jag hem till Täby igen den 9e typ. Då är det en massa ärenden som behövs göras. Jag ska köpa present till min värdmamma, skriva ut en massa bilder på familj och vänner här hemma, köpa adapter, planera packning, ha avskedsfester och bara säga hejdå till alla. Det känns verkligen inte verkligt på något sätt, så jag undrar hur det verkligen kommer bli när allt händer.

Här är lite bilder från i Tisdags när jag var i Norrtälje.

Hallojsan! Just för tillfället går allt upp och ner för mig. Min telefon har fått ett problem för 4e gången vilket enligt lagen bör ge mig rätten att få en ny telefon av samma värde eller pengarna tillbaka. Men eftersom jag är ute på en öde ö så blir allt så krångligt och eftersom jag jobbar hela dagarna här så blir allt ännu krångligare. Som tur är har min telefon kommit hem på något vis nu och har hamnat på lagning. Jag kommer inte ha någon telefon på hela dagen imorgon vilket känns lite surt, men jag borde nog klara mig hoppas jag. 
     Imorgon är jag ledig. Då bestämde jag mig för att ta vara på den dagen genom att passa på att umgås med mina vänner. Därför ska jag ta bussen in till Norrtälje över dagen där Isabelle bor och då kommer jag träffa henne & Disa. Så det ska verkligen bli jätte mysigt att hänga lite i sommarstaden & mysa med mina soulmates.

Har inte tagit några bilder eftersom min mobil inte fungerar, men här är en bild som jag tog från affären när jag jobbade för några dagar sedan. Visst är det vackert på mitt landställe?!

 

Hur gjorde du med svarskuvertet som man ska ha med sig till ambassaden? Vart fick du tag i det? :)

Svar: Nu förstår jag inte riktigt vad du menar med svarskuvert. Om du menar det kuvert som man ska ta med sig dit med en fraktsedel på som dom sedan kommer skicka tillbaka till dig med ditt visum i så förstår jag vad du menar. Du går till en vanlig butik och köper ett kuvert, kommer inte riktigt ihåg vilken storlek det var men det står nog på ambassadens hemsida. Sedan ska du beställa en fraktsedel och det gör du på postens hemsida. Jag kommer tyvärr inte heller ihåg just var man ska klicka på hemsidan men ring då till postens telefonnr och fråga hur du ska göra när du ska beställa en fraktsedel. Då när de har förklarat för dig hur man gör och du ska betala så kommer du få ett mejl eller en länk på fraktsedeln som du sedan ska skriva ut och klistra fast på ditt kuvert.
Hoppas du förstod min lilla förklaring och om jag typ var otydlig med något så får du gärna fråga mig igen! :)

En månad är det nu kvar tills jag ska påbörja mitt äventyr som jag nu har väntat på i lite längre än 365 dagar. Tänk att det är nu det händer. Det är nu jag måste ta modet till mig och klara av det här. Det handlar inte längre om att säga "jag åker till USA om ett halvår och ska stanna där ett år". Nej nu jävlar, du händer det här på riktigt. Jag ska packa min resväska (och fråga mig inte hur jag ska lyckas), hoppa in i bilen, köra till Arlanda, säga hejdå till allt & alla, och ha sikte mot min värdfamilj som väntar på mig på andra sidan jordklotet. Jag vill bara åka nu samtidigt som jag inte vill åka alls!

Tänkte bara säga Glad Midsommar till er alla! Tycker inte det riktigt spelar någon roll om jag säger det på midsommarafton eller midsommardagen. För bättre sent än aldrig, ellerhur? 
Hur som helst så jobbar jag varje dag & orkar inte riktigt uppdatera hela tiden.
Avresekänslorna börjar komma sakta men säkert och mitt äventyr till staterna börjar närma sig. När jag tänker på USA så blir jag så jävla taggad och sen tänker jag på Sverige och mitt liv här och blir ledsen. Är dock inte lika deprimerad som förut. Jag försöker intala mig själv att jag kan klara det här och att det är ett jäkla steg att bara anmäla sig till detta. Så därför tycker jag att jag borde klara det här. Jag har märkt att jag har vuxit så enormt mycket ju närmre mitt äventyr jag har kommit. Det går inte att beskriva hur men jag bara känner det. Jag vågar göra mer saker, är inte rädd för samma saker längre, alltså typ som att träffa nya människor och lära känna andra och jag tror att det beror på att jag har blitivit tvungen att fatta en massa beslut både medvetet och omedvetet. Så jag är så himla, otroligt taggad att verkligen åka till USA, växa i mig själv och bara bli mogen och självsäker. Och eftersom jag har den enormt starka viljan i mig att vilja bli självsäker så måste jag klara av detta året!
Okej, slutbabblat för mig haha.... Vi ses hörni :)

Har kommit hem från mitt första arbetspass på mitt sommarjobb. Det gick faktiskt bra, känns coolt att gå runt med en t-shirt och en namnskylt som det står (Ellinor) på. Jag har lärt mig att sitta i kassan och grejer så det kommer nog bli perfa så småningom. 
     När jag kom hem var himlen helt blå så jag bestämde mig för att ta med min vecko revyn ut och ligga och steka lite i solen. Vad händer? Jo 5 min efter att jag lagt mig där ute så kommer världens största och mörkaste moln svävande ovanför mig och snart började det ösregna. Så nu sitter jag inne i mitt vardagsrum och börjar känna mig lite småkrasslig. Hoppas jag verkligen inte blir sjuk för det skulle vara hemskt!!!

Hejsan svejsan allihopa!
Har just vaknat och håller på att hastigt packa ihop min resväska eftersom jag verkligen inte pallade igår. Ska nu till mitt landställe och jag viiiiiiiiiiiiiillll veeeeeeerkligen innteeeeeee deeeeeet! Vill hellre stanna hemma och umgås med alla vänner de sista 5 veckorna. Men nope, I'm going to the country side for a while, faktiskt 3 veckor och där ska jag nu jobba. Men, Josefine kommer troligtvis komma ut till midsommar och Disa kommer mot slutet av denna månad så helt tråkigt kommer det nog inte vara! :D Och pengar får man ju så det är ju alltid en bonus. 
Tror nog också att det kan bli en liten lättnad att komma ut till landet och tänka klart där &  försöka ställa mig in på att jag faktiskt kan klara mig ett år utomlands helt själv. 

Kylie skrev förrästen att när jag kommer dit & har en månad på mig att bara chillaax innan skolan börjar så kommer vi åka till New York, Washington D.C och typ åka på roadtrips in the mountains och se på polo och ta det lugnt by the pool. (Gillar hur jag skriver svengelska)

So next time you'll hear from me, I will be in the archipelago of Sweden. Byeeee

Har nu slutat och gått ut grundskolan. Nästa steg är high school och sedan gymnasiet. Och om jag ska vara ärlig, så är jag faktiskt riktigt jävla rädd & nervös nu. Jag vet inte om det är normalt eller inte, men jag hoppas verkligen det, för jag vill inte vara ensam om att känna mig as rädd att åka till USA. Jag är så himla ledsen för att behöva lämna allt här hemma nu. Mina bästa vänner, mina släktingar, min familj, alla jag lärt känna, klasskompisarna. Det går verkligen inte att beskriva känslan. Men jag är bara så rädd att när jag kommer tillbaka, så har alla mina vänner gått vidare och skaffat nya vänner på gymnasiet. Det suger att känna såhär. Men jag antar att det bara är en process som utbytesstudenter går igenom. 

Jag har panik för att på måndag ska jag börja jobba ute på mitt land, och där ska jag vara i 3 veckor så jag kommer inte träffa mina vänner på 3 veckor. Sen kommer jag hem & då måste jag tänka på att köpa de sista sakerna för USA, tänka på hur jag ska planera mitt packande, hur jag ska ha tid att träffa mina vänner, ha avskedsfester och bara säga hejdå till alla. Shit vad sorgligt allt låter... Om det är någon som typ känner likadant som mig så kan ni väl kommentera, så att jag inte behöver känna mig så ensam om detta.

Här är bilder från skolasvlutningen iallafall.

Hej på er! Jag har inte bloggat på 10 dagar men jag försöker bara ta vara på tiden här nu. Speciellt med mina klasskompisar och vänner & familj och allt möjligt så tiden har lixom inte funnits där för att jag ska sätta mig och blogga. Jag har haft 9ornas bal, klassresa, student och en till typ sleepover med klassen och så. Så jag hoppas att ni förstår varför jag inte har skrivit så mycket. Men jag är otroligt tacksam över att ni ändå tittar in på bloggen varje dag. Det är det som ger mig lusten att verkligen skriva om USA och förberedelser och allt möjligt.

Jag har nu köpt presenter till min familj. Jag vet inte om min värdfamilj läser min blogg, men om dom gör det så kanske jag inte bör säga vad jag köpt, because it's a surprise! Men känner mig iaf lite redo nu med det klart!

Lite pictures från de senaste dagarna :)

 

Har spenderat en timme av att titta runt på utbytesstudent.se vilket är en perfekt sida för alla utbytesstudenter som vill ha lite råd kring ens blivande år. Där finns tips på presenter man kan ge, packning, ett första intryck, kulturchockar osv. osv. alla möjliga problem, konsekvenser man kan stöta på under sitt år. Där finns också ett forum där man kan skriva med andra utbytisar och skriva om hur ens år har varit och det är just det jag har läst nu. Jag hittade en typ 2 A4 lång text som handlade om vilket helvetes utbytesår det hade varit för en kille (och året hade varat i 3,5 veckor). Detta är ett exempel på en skräckuuplevelse från ett utbytesår så om ni har lust att läsa på hur det faktiskt kan gå till, eftersom det faktiskt inte alltid är en dans på rosor, så tycker jag att ni ska kolla in den här texten & ta till er det. För man ska inte ha för höga förväntningar!
Här är länken till sidan http://www.utbytesstudent.se/forumo/index.php?/topic/1027-mitt-utbytesar-varade-i-10-dagar-min-historia/. 

I torsdags tog min kära storebror Elias studenten. Det var jätte kul att se honom springa ut och vara så glad över att nu skolan är över och hela hans framtid ligger framför hans fötter. Sen firade vi hemma och en massa släktingar kom. Då pratade vi mycket om USA och alla sa "oj du åker ju jätte snart Ellinor!". Det är så läskigt att insé att det nu händer. Jag menar nu är skolan slut när som helst & sen ska jag sommarjobba & den tiden kommer ju gå jätte fort. Sen har jag bara 2 veckor på mig att vara hemma och umgås med kompisar tills jag ska ge mig iväg till andra sidan jordklotet och inte träffa människorna här på ett år. 
    Jag är iallafall glad att jag hann se min bror ta studenten, vi båda börjar nu våra egna äventyr.