Hej på er!
Vill starta detta inlägg med att säga att jag känner mig så hiiiimla stolt över att vara svensk. Så jävla bra Sverige är som vann is-hockey VM!!!!


Denna vecka som är nu har jag inte sett fram emot ett dugg. Idag hade jag NV prov ( vilket förövrigt gick förjävligt, hoppade över 4 frågor för jag inte kunde dom och svarade fel på typ alla andra) vilket var heeeemskt, imorn är det engelska glosor, onsdag ska jag till amerikanska ambassaden, torsdag är det spanska nationella, fredag är det spanska nationella och religion prov. Nästa vecka på måndagen är det engelska prov och på tisdagen ska jag ha gjort klart en jävla bil på tekniken. Känns inte så roligt alltså....men snart är det sommar i allafall så det är ju något att glädjas över!

Har snackat med min värdmamma & värdsyster en gång till. Alltså det är så läskigt att prata. Jag försöker få ur de engelska orden ur min munn men sen så finns det så hiiiimla många ord jag inte vet vad de heter. Det är så jobbigt när jag vill säga något men kan inte uttrycka mig på det sätt jag vill. Damp typ. Men även om jag är jätte tyst och blyg så pratar min värdmamma jätte mycket, hon är jätte social så det underlättar verkligen! Kom på nu att jag har kanske glömt bort att säga vad dom heter? Min värdsyster heter Isabella,(men man säger Bella), min värdbror heter James(men man säger Jamie), min värdmamma heter Kylie och min värdpappa heter Bradd. 

Igår var jag i den fasen då jag kände att jag verkligen inte kände för att åka till USA. Jag vet inte varför men ibland får man lixom den där känslan som säger "varför vill du åka iväg till USA när du kan stanna här i tryggheten, börja på gymnasiet med dina vänner, fortsätta ditt liv och kanske åka lite senare?". Och tro mig, det är hemskt när man känner så för det är det sista man vill tänka på. Känslorna är verkligen blandade alltså. Jag är så himla nervös att leva med en familj som har ett helt annat levnadssätt än mig, uppfostring, matstil och allt möjligt. Blablablablabla... orkar inte pladdra mer men som sagt så tror jag att jag inte är ensam om dessa känslor.