Min värdmamma svarade på direkten nästan och hon svarade med typ ett helt jäkla A4 papper. Hur ska jag kunna svara på det?! Nåja, hon har iaf berättat att när jag kommer dit så kommer jag ha tillgång till att rida, gymma, simma i pool, spela tennis, volleyboll, golf. Hon sa också att det är många ungdomar i min ålder som bor på deras gata och de verkar vara jätte snälla. Så innan skolan börjar så måste jag lära känna någon av dem för fatta vad läskigt att komma till en skola helt själv med 3000 elever??? Nu går jag lixom på en skola med 90-100 elever och det är lite skillnad.... Sen sa hon att hon älskar att resa och vara med om äventyr och att vi ska försöka uppleva allt som jag vill göra. Hon älskar också att träna så jag tror att vi kommer kunna hålla igång så att jag inte kommer hem rullande som en chokladboll om ett år. Hon berättade också att det är många fotbollmatcher på skolan jag ska gå på och att de brukar gå dit och titta och att det är jätte roligt. Och flickan som är 9 har också sagt att hon är jätte excited över att få en storasyster!! Det känns verkligen jätte bra nu :D

Okey så idag när jag åt lunch i skolan så såg jag att min mobil lös upp och att det var EF som ringde. Jag förstod på direkten att de ville berätta om min värdfamilj så ÄNTLIGEN HAR JAG FÅTT DEN! :D Jag har hamnat i norra Virginia i en stad som heter Haymarket, ligger typ precis brevid huvudstaden Washington. Min familj består av en mamma, en pappa, en pojke som är 5 och en flicka som är 9. Jag kommer gå i en skola som heter Battlefield high school och det är gångavstånd dit från mitt hus, går typ as fort så det låter jätte bra! Jag har ju såklart googlat upp gatan också och det ser ut som att deras hus typ är as stort så det låter ju inte heller så fel. Alltså herregud, är så himla excited nu alltså :D Har mailat mamman Mrs Lewis och kan inte vänta på att få ett svar!!! 

Min skola är detta, två baseballplaner, tre basketplaner, och en sån där springbana eller vad det heter. Sounds lovely, right?!

Har suttit och läst igenom en massa utbytesbloggar nu. Dels för att jag vill försöka smita undan läxorna, dels för att jag är otroligt excited för mitt år i USA. Men det skrämmer mig så otroligt mycket när jag läser hur utbytesstudenterna beskriver hur de mår. Ibland mår de jätte bra, ibland hatar de allt som har med USA att göra, minsta lilla kulturförändring, all drama, hur man inte kan beté sig som man vill, att man måste sitta tyst och le, att man inte kan bli arg och skrika, släppa ut alla känslor, maten, inga grönsaker, fullbokade scheman, att de bara har 2 månader kvar. 
   

 Den största rädslan jag har är att jag kommer få en sån otrolig kulturchock och vilja åka hem, att jag inte klarar av att leva ett år helt själv. Jag önskar verkligen att jag kunde se in i framtiden och se hur jag kommer reagera, hur första dagen i skolan kommer vara, hur lång tid det kommer ta tills jag får en vän där, hur jag kommer kunna vänja mig vid den onyttiga maten, att inte höra de svenska låtarna på radion, inte kunna köpa hem en veckorevyn eller hyra hem en svensk film en fredagskväll, att inte kunna gå ut ur huset och ha en minut till närmsta bussstation som kan ta mig var som helst. Hur kommer jag reagera på att inte ha friheten som jag har här? Sanningen är att jag är otroligt rädd för att klara mig själv, men samtidigt så himla exalterad.

Ska snart iväg på ett kombipass(halva kondition, halva styrka). Ska bli skönt att komma igång med träningen igen nu. Det är verkligen bästa känslan när man har tränat och stretchat och man vet att man har presterat sitt bästa och känner verkligen hur slut man har blivit i kroppen. Ska nog börja cykla till skolan snart också så att konditionen blir bra. Men först måste isen smälta bort!

Godmorgon eller vad man nu säger vid den här tiden på dygnet. För mig är det snarare god eftermiddag eftersom jag är en morgonmänniska. Har varit vaken ett tag nu och suttit och tittat på Gilmore girls och Pretty Little Liars nu på morgonen. Jag är verkligen en serienörd, kan sitta en hel dag och bara följa en serie. Det är typ en av de bästa saker som finns att göra! Men idag ska jag inte droga serier utan jag ska in till stan och träffa min kompis Isabella. Vi ska fika och prata och ha det mysigt. Var så himla länge sen vi sågs så ska verkligen bli nice att "catch up". Sen är det också två födelsedagar pågång här i April så jag ska spana runt lite i affärerna efter presenter! :D I'll see you soon then.

Kollade just in på mailen för jag tänkte hoppfullt att jag kanske hade fått ett meddelande om värdfamilj. Tyvärr höll inte mina förhoppningar men däremot har jag nu fått en egen mentor nu. En person jag kan skriva till hur mycket jag vill, ställa frågor, be om tips osv. Känns som att jag är ett snäpp närmre USA nu men det får mig också att bara vilja ta vara på den sista tiden jag har här i Sverige nu!

Heeeej :) emma här från utbytesträffen i lördags :) jag ska åka på konserten :D :D :D yeeey :)

Svar: Heej! Ååå vad roligt, vilka platser har du? :D

Kan inte vänta till den 8 Maj då jag ska på dessa snyggingars konsert!

Good morning!
Tänkte bara berätta att i Torsdags tog jag emot mitt stipendium. Det var den fina kommunen Husby-Långhundra som valt att ge mig ett bidrag så jag gick på deras årsmöte där jag fick ta emot stipendiumet. Mot slutet av mötet så ropade de upp mig, och en annan tjej som också fick stipendium så fick vi gå fram längst fram i salen där vi fick rosor och ett kuvert med pengarna. Jag fick berätta vad jag ska göra i USA och jag tycker det är jätte nervöst att prata inför församlingar så jag typ stog och skakade men det var jätte kul! Sen var det ett villkor att vi tog emot pengarna. När jag kommer tillbaka från USA så ska jag hålla ett tal om vad jag använt pengarna till osv. Jääättte nervöst! Men det ska bli kul och jag är verkligen otroligt glad över att jag fick ett stipendium. 

Alltså jag kommer ihåg i April förra året då jag sökte att bli utbytesstudent. Då tänkte jag (men tänk när Februari och Mars kommer, shit vad tiden kommer gå fort då) och det kändes som att det var så himla långt bort då. Men nu är jag här och om 4 månader ungefär åker jag till USA. Det känns så sjukt overkligt och det kommer nog inte kännas som att det händer på riktigt förräns jag har sagt farväl till min familj och ska gå igenom passkontrollen. Mina känslor är blandade. I ena sekunden längtar jag jätte mycket till USA och i andra sekunden så blir jag livrädd över att lämna allt. Mitt trygga hem, säkerheten, mina vänner, familjen, allt. 

Halojj! Ska sova men ville bara uppdatera lite snabbt. Idag har jag varit på en träff med en massa andra utbytisar.Det var verkligen jätte kul att lära känna en massa nya personer och att kunna prata om USA med några som är i samma sits och förstår precis hur man känner. Det var iaf jätte kul. Vi möttes vid centralstationen och gick sedan till ett fik (16 st typ) haha så alla typ stirrade när vi gick in på kafeterian o ba "tja ett bord för 16 pers". Nej men vi fick plats och allt blev jätte bra. Jag är jätte glad att jag gick på träffen. Nu ska jag sova, godnatt :))

Har börjat fundera på vad jag ska ta med mig till USA. Alltså, presenter och sådant. Känns ju som att djungelvrål är standard så det kommer nog få hänga med i väskan. Sen marabou choklad har jag hört att amerikanare typ älskar, och geisha så det hänger nog också med. Men vad för speciellt ska familjen få? Om det är barn i familjen, tycker ni att en bok eller klädesplagg från en svensk butik skulle vara bra för dem? Och föräldrarna? Shit vad detta är svårt :O Har iaf lång tid på mig att planera så jag har nog ingen brådska :)




?????????????????????????????????????????????????????

Godmorgon!
Jo denna morgonen vaknade jag på rätt sida. Det första jag kom att tänka på var att jag vill göra livet bättre för andra, och när jag väl kan det, varför inte ge bort 200 kr i månaden som jag vet kommer utnyttjas väl? Så nu har jag och min mamma anmält oss till att bli fadder till en flicka i Asien via actionaid.se. Och jag tycker verkligen att vi som bor i I-länderna, som har pengar att försörja oss på, faktiskt kan bjussa lite och hjälpa barnen i U-länderna. Visste ni att i vissa länder så står det i lagen att man SKA diskriminera det kvinnliga könet? Pojkar har en betydligt större framtid framför sig än kvinnor eftersom flickor inte har tillåtelse att gå i skolan i vissa länder. Och de flickor som går till skolan lever i en konstant rädsla att bli våldtagna, borttagna till en stuga för att bli könsstympade. 
    Jag tycker det är dags för oss som faktiskt kan bidra, att sätta ett stopp för detta och försöka hjälpa till när vi faktiskt har möjligheten till det. Vi måste öppna ögonen och inte bara tänka på att ta allt det vi har som en självklarhet. För oss är det självklart att vi ska ha en måltid framför oss minst 3 gånger dagligen. I vissa länder drömmer människorna om att ens få en måltid framför sig dagligen. För oss är det självklart att vi ska följa modet och shoppa nya kläder varje månad. Snälla, stanna till och tänk någon gång. Tänk att vi ska vara glada och att vi verkligen är lyckligt lottade som hamnade här i Sverige och att vi har pengar. Och att vi har chansen att gå i skolan helt gratis. Ta steget och bli fadder till ett barn. Du hjälper inte bara en individ utan ett helt samhälle.

Hello!
Jag har gått och dragit på mig alla sorters olika virus sen jag kom hem från Gran Canaria. Ont i halsen, täppt i näsan, huvudverk, trötthet, munnsår i båda munngiporna, heelt söndertorkade händer pga. den här jäkla kylan. Men som tur är börjar jag bli lite bättre men det är verkligen hemskt att vara sjuk. Jag blir nästan aldrig sjuk annars, har typ världens bästa immunförsvar, så antagligen är det väl mig det borde drabba nu. Ärligt talat så är det väldigt skönt att slippa skolan, alla lärares jobbiga långa tal som alltid handlar om samma sak, den äckliga skolmaten, de stökiga klasskompisarna som inte kan hålla tyst, nationella proven som koms på tal over and over again... ja allt. Det är verkligen mycket bättre att sitta hemma i mjukisbyxor och t-shirt i köket och göra läxorna än att sitta i ett kallt klassrum och hålla tyst. Kanske detta inte är så dumt ändå! Nåja nåja. Orkar inte tänka på skolan mer.... Hädanefter ska jag skriva mer om USA, överens om det? :)

Tjena tjena!
Ja då var man hemma igen då för att återgå till vardagsysslorna och det verkliga livet bestående av en massa stress och plugg dvs. no life. Nåja, sånt är livet och en vecka ledigt är ju alltid något än inget alls.
     Har hur som helst haft väldigt skönt och avslappnat i det sommar-i-sverige Gran Canaria. Ja, temperaturen låg ju där kring 20 grader hela tiden och vädret var väl inte riktigt det bästa. Men shorts kunde man gå runt i så därför får jag inte klaga! Nu har jag iaf kommit hem till läxorna som genast bombarderar min kalender och kvällarna är fullt uppbokade, inte för att hänga med vänner, utan för att läsa kemi. Så mitt hjärta tar naturligtvis ett glädjeskutt när jag tänker tanken, skämt åsido.

Nu ska jag, efter att ha suttit en timme och kört gärnet med blicken borrad i kemiboken, börja dra mig till duschen och sedan gå och lägga mig. Ps. EF har inte ringt mig om värdfamiljen än så det gör ju att livet känns ett snäpp lite jobbigare också. 

Hejdåå :)

Yesterday, all my troubles seemed so far away......