Hej på er!
Vill starta detta inlägg med att säga att jag känner mig så hiiiimla stolt över att vara svensk. Så jävla bra Sverige är som vann is-hockey VM!!!!


Denna vecka som är nu har jag inte sett fram emot ett dugg. Idag hade jag NV prov ( vilket förövrigt gick förjävligt, hoppade över 4 frågor för jag inte kunde dom och svarade fel på typ alla andra) vilket var heeeemskt, imorn är det engelska glosor, onsdag ska jag till amerikanska ambassaden, torsdag är det spanska nationella, fredag är det spanska nationella och religion prov. Nästa vecka på måndagen är det engelska prov och på tisdagen ska jag ha gjort klart en jävla bil på tekniken. Känns inte så roligt alltså....men snart är det sommar i allafall så det är ju något att glädjas över!

Har snackat med min värdmamma & värdsyster en gång till. Alltså det är så läskigt att prata. Jag försöker få ur de engelska orden ur min munn men sen så finns det så hiiiimla många ord jag inte vet vad de heter. Det är så jobbigt när jag vill säga något men kan inte uttrycka mig på det sätt jag vill. Damp typ. Men även om jag är jätte tyst och blyg så pratar min värdmamma jätte mycket, hon är jätte social så det underlättar verkligen! Kom på nu att jag har kanske glömt bort att säga vad dom heter? Min värdsyster heter Isabella,(men man säger Bella), min värdbror heter James(men man säger Jamie), min värdmamma heter Kylie och min värdpappa heter Bradd. 

Igår var jag i den fasen då jag kände att jag verkligen inte kände för att åka till USA. Jag vet inte varför men ibland får man lixom den där känslan som säger "varför vill du åka iväg till USA när du kan stanna här i tryggheten, börja på gymnasiet med dina vänner, fortsätta ditt liv och kanske åka lite senare?". Och tro mig, det är hemskt när man känner så för det är det sista man vill tänka på. Känslorna är verkligen blandade alltså. Jag är så himla nervös att leva med en familj som har ett helt annat levnadssätt än mig, uppfostring, matstil och allt möjligt. Blablablablabla... orkar inte pladdra mer men som sagt så tror jag att jag inte är ensam om dessa känslor.

Hi yall!
Har nu för första gången pratat med min värdmamma och sett henne i kamera. Jag vet att jag för typ 2 veckor sedan sa att jag skulle prata med dom men då gick det inte så nu äntligen har jag snackat med henne. Hon verkar verkligen huuuur trevlig som helst, hur social som helst, jätte glad, skrattar jätte mycket och hon är verkligen as bra! Känner  att hon verkligen är jätte lik mig, vi har samma humor & är verkligen jätte glad över min placering! Vi pratade i 1 h och 30 min. Shit vad länge lixom, men det var jättekul! Hon pratade på om allt mellan himmel och jord, hur deras samhälle är, deras grannar, skolan, klimatet, vänligheten, maten, shopping, resor, barnen, regler(vilket bara är "common sense" regler och inte regler som man har bara för att ha regler), arbeten, vad de gör på dagarna, skolaktiviteter. Ja som ni ser en jäkla massa saker! Ska prata med dem på söndag också och då kommer min värdsyster kunna vara med eftersom hon då inte är i skolan (det är ju 6 timmar skillnad så klockan är typ 12 där nu på dagen). Är verkligen huuuuuuuuuur taggad som helst nu på att åka, kan verkligen inte vänta, typ 10 veckor kvar alltså OMG!!!!

(Fick lite bilder på mitt rum tänkte att ni kanske ville se)

Okej så nu är vi inne på de 4 sista veckorna. De allra sista dagarna för mig i grundskolan. Efter att ha blivit så skoltrött som jag är just nu, så himla less på skolan att jag nästan har lust att tända eld på den, så kan jag inte undvika att titta tillbaka på de senaste 4 åren. Helt sjukt vad snabbt tiden har gått. Men jag har lärt känna några helt underbara vänner som jag nu ska skiljas ifrån. När jag tänker tanken att jag inte längre ska gå upp på mornarna, åka till skolan, träffa mina vänner, ge dem en kram, snacka om alt mellan himmel och jord och klaga tillsammans på hur mycket vi längtar tills skolan slutar, så känns allt så läskigt. Som att jag ska repetera en process som skedde för 4 år sedan då jag slutade 5an och skulle välja skola & skiljas från mina vänner jag kände då. Kommer det bli likadant? Att man tappar kontakten helt och slutar prata med varandra, inte ens hälsar om man ser varandra på stan? Att det inte längre finns något att prata om. Inte det här att man kan prata om ingenting. Och om det blir tyst, så blir det inte pinsamt tyst, utan en trygg tystnad som man inte ens tänker på. 
     Det har tagit 4 år att bygga upp en sådan stark vänskap jag har med mina kära kompisar. En sådan vänskap så att man kan prata om allt möjligt, känna sig trygg och verkligen förstå hur den andra känner. På ett år, ska jag klara av att bygga upp en sådan vänskap också i USA. Tanken känns så skrämmande att jag ibland inte ens vågar tänka på det. Hur ska jag hantera att komma till en ny skola med ingen jag känner. Hitta någon att lära känna. Hitta någon att äta lunch med, kunna känna sig bekväm med att säga vad som helst, inte tänka på om det blir tyst. Hitta någon att umgås med hemma, sova över, ha sleepovers, kunna berätta en hemlis eller bara hur man känner. 

Det är nu 69 dagar kvar till min avresa till USA. 69 dagar kvar tills det stora, riktiga äventyret börjar som jag har väntat på i över ett år nu. Det är bara 69 dagar kvar tills jag ska ta mig an utmaningen att bygga upp ett eget liv på ett år. Och tro det eller ej efter min långa deprimerande text, men jag är fan taggad som ett litet barn dagen innan julafton. I just want this adventure to begin!

Hello!
Jag är ute på mitt landställe & har varit det sen i torsdags. Det är jätte härligt att vara på skärgården nu när det är så himla underbart väder! Har legat & solat & fått en liten bränna, cyklat till affären & köpt glass, bastat & badat i det 13 gradiga havet, legat ute i solen & läst "the hobbit". Känns typ som att det är sommarlov. Men, paradiset varar inte förevigt, på måndag börjar skolan igen and I'm back to hell. På torsdag dock är det bara 4 veckor kvar till sommarlovet. TAGGAAAAA!!

(I know, ser lite galen ut. Men tänk på att jag har hoppat i vattnet från bryggan, det är 13 grader och jag försöker ligga kvar i vattnet en stund för att posea framför kameran samtidigt som det känns som att min kropp ska frysa till is)

Hallojj! På valborg åkte jag och några kompisar in till Stockholm och satt och grillade mashmallows på ett berg och gjorde smores. Haha, det var jätte mysigt, lite kallt dock, men mysigt! 

Jag&Isabelle
Jag har en dålig kamera, i know!
(röken kommer från våran grill!!!!!!!!!)

Sen fyllde jag 16 år i Torsdags så jag fick en jättefin tårta :D

Ska skypea med min värdfamilj imorgon så jag är as nervös! Vet inte riktigt vad jag ska säga, har dock skrivit ner lite frågor som jag kan ställa om jag får en black out. Någon av er som har något tips på fråga jag kan ställa eller något jag kan prata om? :D

Hallojj!! Här är en video från i Söndags på Preparation weekend när alla dansade EF dansen :D

Hi yall!
Preparation weekend var as kul! Hade så roligt att jag inte tog några bilder haha. Men som tur är tog ledarna en massa bilder heela tiden som jag ska få sen, so that's awesome. Vi hade fullspeckat schema hela tiden med övningar och förberedelser inför USA. B.l.a. problemlösningar, samarbetsövningar och att man skulle fundera själv. Det var iaf jätte kul! Fick en väska, poster, tröja och lite andra saker som är nödvändigt inför året.

Idag hade vi även plojfoto i skolan. Haha jag och Hanna klädde ut oss till killar, sooo fun!
Där är tröjan
smått & gott
Rasmus, Isabelle, jag, Hanna

Packar väskan, har köpt några bars som jag kan käka på tågresan (I love food!) och har pluggat lite grann i svenskan. Om 1 vecka fyller jag 16 år och om 7 veckor är det skolavslutning och om 89 dagar drar jag till USA. #Happymoment

Nu i helgen ska jag på Preparation Weekend. Ett läger någonstans utanför Katrineholm. Där kommer jag träffa alla utbytesstudenter i hela Sverige (som åker med EF) och lära känna dem, prata med dem om det kommande året och allt. Kommer bli as kul! Har nu blivit tilldelad en grupp (har inge aning om vad vi ska göra) och det är då grupp Grön. Därför ska jag ta med gröna kläder haha! 

Skriver med min värdfamilj hela tiden, dom verkar hur skjyssta som helst. Vi håller på att planera datum för när vi ska snacka på skype. I helgen ska min värdmamma fixa mitt rum så hon undrade vilka färger jag gillar. Känner nu att jag verkligen kommer trivas där. Sen sa hon också att hon verkligen ska försöka få mig att bli en Junior. Men om jag ändå får vara en sophomore så bor det en kille i deras grannhus som ska vara en senior då så han eller hans vänner kommer säkert kunna ta mig till prom. (Annars kommer jag ju försöka lära känna vänner i flera årskurser och fixa en egen dejt :D)

Hade igår och idag nationellt prov i SO och jag måste bara säga att det var det värsta och jobbigaste prov jag någonsin har gjort. Att det var i historia gjorde ju inte grejen så mycket bättre, men nu är det iallafall över och det är verkligen jätte skönt! Har även en stor SO inlämning i geografi på fredag så nu idag har jag verkligen suttit och gjort klart nästan hela arbetet. Känner mig verkligen jätte nöjd nu eftersom jag är så himla skoltrött + att jag har blivit sjuk så det var verkligen ansträngande! Nu när jag ändå har kommit in i pluggandet så ska jag göra lite i matteboken eftersom vi har nationellt prov i det om 3 veckor, LML!

Give me summer <3

Idag är det 99 dagar kvar till avresedatumet. Känns så overkligt på något vis. Det var lixom ett år sen jag anmälde mig till detta. Då kändes det som en dröm. Det var så långt borta att jag inte tänkte på att det skulle vara verklighet en dag. Men när jag träffar människor som säger "Ellinor, det börjar närma sig" så blir jag livrädd. Men ändå inte livrädd utan också excited. Det går inte att beskriva känslorna. Jag är rädd för att jag inte vill stanna kvar där, att jag inte klarar att bo själv så jag flyttar hem till Sverige igen. Jag ska nog lyssna på min NO lärare som sa en sådan himla bra grej. Tänk inte på hur långt du har kvar utan hur långt du har gått. Att tänka på det sättet tror jag kommer hjälpa mig att inte få hemlängtan. Att tänka på hur långt jag har gått och att jag ska vara stolt över det!

BTW. Tänkte att ni kanske vill se hur mitt hus kommer se ut 
- Här är en bild på huset och min vmamma, vbror och vsyster :D

Har idag varit inne i stan och träffat två kompisar som jag lärt känna via EF. Är så himla skönt att kunna prata med de människor som verkligen förstår vilken sits man sitter i. De förstår varenda nedstämdhet, varenda excitement och varenda deppmoment. De har också dagar då de känner att de vill avboka sitt äventyr och ibland dagar då de bara vill åka nununu. Bästa känslan när man förstår att man inte är ensam om dessa känslor. Utbytesstudenter är bäst! <3

Nu har vi gjort jätte mycket som skulle bockas av så nu kan vi snart ringa till amerikanska ambassaden och boka intervju. Känns jätte läskigt. Har hört att man kan få vänta i typ 4 timmar minst när man kommer dit. Men ska bli skönt att få det över för jag tror att visumet har varit den krångligaste grejen av hela utbytesgrejen.
     Sen blir det inte bättre när min skola i USA vill att jag ska vaccinera mig mot tuberkulos. Då tar man sprutan, sedan typ 2 veckor efter det kommer det komma ett stort sår/skorpa/var-grej (usch!) på armen som inte kommer försvinna förrän efter minst 6 veckor. Då får man ej bada heller så jag måste verkligen ta sprutan nu så att jag kan bada i sommar!

 

Har fått reda på att jag ska gå i 10th grade i USA. Kommer därför inte vara en senior. Känns lite tråkigt att inte få ta graduation men det överlever jag nog. Har också bestämt mig för att jag vill spela volleyboll när jag kommer dit. Man måste då typ göra "try-outs" men jag hoppas att jag kommer med i volleyboll laget för det skulle vara så sjukt kul! :D 

 

Idag har jag suttit och fyllt i en massa formulär som ska skickas till amerikanska ambassaden som sedan (förhoppningsvis) kommer ge mig ett visum. Blir så jäkla taggad på att åka till USA när allt händer nu alltså! Dock är det så himla mycket saker som ska göras och blablabla med visumet. Man ska ta en bild på sig själv med vit bakgrund och göra en massa andra saker. Nåja, bara att ta en sak i taget så blir man klar tillslut. 
      Den 26-28 April ska jag på "preparation weekend" utanför Katrineholm någonstans med alla andra utbytesstudenter i hela Sverige. Ska bli så himla kul!! 

 

Hola guapos y guapas!
Har varit hundvakt i en vecka och är det fortfarande och jag hade aldrig trott att det skulle vara såhär ansträngande. Vakna kl.6 av att de små djuren skäller som galningar för att det låter i trapphuset. Gå upp 8 eller 9 för att gå ut med dem. Sedan mata dem, försöka tvinga den ena efter den vägrar käka. Sedan vill de leka och allt möjligt och dom följer efter en i lägenheten som ett plåster. Gå en långpromenad varje dag minst 1 h. Sedan leka, sedan gå ut igen, sedan äta, sedan precis innan man ska gå och lägga sig då man är som allra tröttast så ska dom ut en gång till. Men jag ska inte klaga, dom är ju faktiskt otroligt söta och nu vet jag ju hur det är att ha hund. Jag kommer nog inte skaffa en egen på ett tag iallfall.

BTW - Har snackat med min vfamilj lite till. Dock tar det så lång tid för dom att svara så jag sitter och reloadar inkorgen hela tiden.... De har sagt att det är flera tonåringar i deras "neighborhood" som är jätte glada att jag ska komma och att de ser fram emot att vi ska ses! Jag kommer ha en månad på mig att vara med familjen och lära känna en massa vänner innan skolan börjar så det känns så jäkla skönt :D De har också sagt att de ska hjälpa mig att skaffa en iPhone. Det finns en ridskola som jag kommer kunna rida på och allt möjligt. Mitt rum har tydligen en "queen size of bed" enligt mamman, låter ju inte dåligt? Och egen TV, telefon och mycket garderobplats + nattduksbord på vardera sida av sängen. Jag har också ett eget badrum som sitter ihop med mitt rum. Det bästa är  nog att mamman säger att jag ska verkligen säga till om det är något jag vill veta eller om jag är orolig över något eller så. Hon säger att hon vill att jag ska ha "a wonderful year". Tror inte jag kunde hamna hos någon bättre familj!

Min värdmamma svarade på direkten nästan och hon svarade med typ ett helt jäkla A4 papper. Hur ska jag kunna svara på det?! Nåja, hon har iaf berättat att när jag kommer dit så kommer jag ha tillgång till att rida, gymma, simma i pool, spela tennis, volleyboll, golf. Hon sa också att det är många ungdomar i min ålder som bor på deras gata och de verkar vara jätte snälla. Så innan skolan börjar så måste jag lära känna någon av dem för fatta vad läskigt att komma till en skola helt själv med 3000 elever??? Nu går jag lixom på en skola med 90-100 elever och det är lite skillnad.... Sen sa hon att hon älskar att resa och vara med om äventyr och att vi ska försöka uppleva allt som jag vill göra. Hon älskar också att träna så jag tror att vi kommer kunna hålla igång så att jag inte kommer hem rullande som en chokladboll om ett år. Hon berättade också att det är många fotbollmatcher på skolan jag ska gå på och att de brukar gå dit och titta och att det är jätte roligt. Och flickan som är 9 har också sagt att hon är jätte excited över att få en storasyster!! Det känns verkligen jätte bra nu :D

Okey så idag när jag åt lunch i skolan så såg jag att min mobil lös upp och att det var EF som ringde. Jag förstod på direkten att de ville berätta om min värdfamilj så ÄNTLIGEN HAR JAG FÅTT DEN! :D Jag har hamnat i norra Virginia i en stad som heter Haymarket, ligger typ precis brevid huvudstaden Washington. Min familj består av en mamma, en pappa, en pojke som är 5 och en flicka som är 9. Jag kommer gå i en skola som heter Battlefield high school och det är gångavstånd dit från mitt hus, går typ as fort så det låter jätte bra! Jag har ju såklart googlat upp gatan också och det ser ut som att deras hus typ är as stort så det låter ju inte heller så fel. Alltså herregud, är så himla excited nu alltså :D Har mailat mamman Mrs Lewis och kan inte vänta på att få ett svar!!! 

Min skola är detta, två baseballplaner, tre basketplaner, och en sån där springbana eller vad det heter. Sounds lovely, right?!